Prioritet etik – what goes around comes around?

Är det någon mer än jag som alltid lyckas komma in på de mest märkliga sidor när ni söker efter helt legitima saker på Internet? Just nu sitter jag och översätter delar av webbplatsen för en stor datortillverkare och hittade ett begrepp som jag inte riktigt var bekant med. En snabb sökning på Google senare får jag upp en lista med sökresultat som toppas av rubriken:

What’s your biggest turn off about the opposite sex?

OK … Och nej, det stod inte någonting om ”snus” eller ”överdrivet sportintresse” i jobbet! Av någon anledning lyckas jag alltid hamna på sidor med olika slags ”adult sensitive nature” (för att använda en formulering från en jobbförfrågan som jag fick för inte så länge sedan) när jag söker på Internet i jobbet. Jag översatte en teknisk text för ett par år sedan där termen ”spreader bar” fanns med. Tekniska termer är ju inte min allra, allra starkaste sida, så jag började göra efterforskningar. Mot bakgrund av det jag nyss skrev, är det nog inte svårt att gissa vilken slags sida som dök upp på skärmen. Numera har jag skärmen vänd bort från dörren på mitt kontor, men då hade jag inte det. Snacka om att jag blev stressad när jag hörde steg närma sig mitt rum och jag satt med den där sidan öppen på datorn … Och när man blir så där desperat att bläddra bort en sida har man ju en tendens att klicka och trycka på allt som går, så att allt går ännu långsammare. Åh, jösses, jag rodnar bara jag tänker på det!

Förra året fick jag en förfrågan att översätta onlinespel för en tysk spelsajt. Dealen var en fast summa per månad och jag förväntades översätta cirka 1,5 K per dag. Bra deal, med tanke på hur snabbt det brukar gå att översätta texter av detta slag, tyckte jag – och gick glatt med på ett avtal för två månader. Sådana där projekt är ju rätt smidiga att ha ”rullande i bakgrunden” att liksom riva av innan man gör allt annat. Jag är ju förvisso inte någon spelexpert, men sådant här brukar vara ganska roligt. Brukar till exempel översätta en del Disney-spel och liknande i samband med premiärer av nya filmer och tycker att det är jätteroligt (inte riktigt så roligt som min dotter tycker att det är, men ändå …).

Projektet drog igång och visade sig dock snabbt vara något helt annat än the world of Disney. Men det funkade väl rätt bra, det var något maffiaspel och några gladiatorspel etc. Men ganska snart förändrades tonen, lite smygande så där. Eller också var det jag som bara var naiv i början. Maffiaspelet som till en början mest verkade töntigt fick snart ganska obehagliga undertoner. Det som började med gruff och slagsmål övergick till vapen med allt grövre kaliber och det som började som dansklubbar övergick till att vara betydligt mer avancerade etablissemang. Get the drift? Till en början var det väl inga direkta betänkligheter, men när ”hookers” övergick till att vara ”whores” började lilla jag att få nog. (På något sätt verkar det förstnämnda lite mer oskyldigt á la Pretty Woman, medan det andra ordet känns mycket grövre …)

Spiken i kistan för mitt arbete med detta projekt slogs i när jag fick ett mail med ämnet ”Please proofread asap”. Inget konstigt med det vid första anblicken, men sedan såg jag vad filen hette: porno hooker.doc. Innehållet i filen går INTE att återge här. Jag bestämde mig direkt för att kontakta kunden för att tala om att jag inte var beredd att medverka till att sådant här kom ut på marknaden och att jag inte hade för avsikt att fortsätta jobba med det här projektet. Ett lätt beslut förvisso, det hade legat och kokat ett tag i bakgrunden, men vi hade ju trots allt träffat ett avtal på två månader och inte ens halva tiden hade gått. Aldrig tidigare hade jag missat att slutföra ett uppdrag som jag hade åtagit mig (förutom på grund av sjukdom någon gång förstås) och det kändes inte alls bra, faktiskt. För at the end of the day: Ett avtal är de facto ett avtal, och de ska ju hållas (vill minnas att just detta är §1 i avtalslagen …). Pacta sunt servanda, porn or no porn, eller?

Efter många funderingar fram och tillbaka kom min kloke kontorsgranne i skogsbranschen med en kommentar som övertygade mig slutgiltigt: ”Vad hade du sagt om Janne Josefsson dök upp här i dörren och frågade varför du inte gjorde det du kunde för att förhindra att det här materialet kom ut på nätet? Hade du kunnat motivera för honom att du fortsatte med det här uppdraget?”. Det hade jag ju förstås inte kunnat göra, så jag ringde upp min kund och talade om hur det låg till. Han var (eller låtsades vara) mycket förstående, men bad mig fundera över det hela en gång till. Flera telefonsamtal senare lyckades jag få honom att förstå att jag inte tänkte fortsätta. Jag kände dock att jag var tvungen att ge honom något, så jag gick med på att slutföra den första månadens översättning (dock inte med porno hooker-texterna) och ge honom en fair chans att hitta någon ny översättare. Han sade att han förstod och avslutade vårt samtal med (OBS! Tysk brytning.): ”This is such a shame, Katarina, you were so good at it!”. Vad f-n ska man svara på det? Det är ju alltid kul att få beröm, men i det här fallet var det av förklarliga skäl inte riktigt så nöjsamt som det brukar vara … Skratta eller gråta. Inte någonting som jag sätter upp på min ”wall of cred”, direkt …

Ja, ja, jag fortsätter att jobba vidare och har lyckats undvika porrbranschen sedan dess, tack och lov. Kan dock inte låta bli att tänka att detta kanske var min tur att få smaka på det som brukar kallas för ”what goes around comes around”. Jag har nämligen fortfarande dåligt samvete för hur jag chockade en stackars rar kille på en fest hos min brorsa i början av översättarkarriären när jag glatt ljög om att jag mest brukade översätta tyska porrfilmer som svar på frågan om vad jag tjänade bäst på att jobba med … Numera har jag lärt mig och är alltid (nåja?!) snäll, OK?

PS! Och så kommer det ett mail! Nästan på dagen ett år senare får jag en ny förfrågan. Porrkunden är tillbaka och vill återuppta samarbetet. Glädjande nog får jag veta att slutkundens ”portfolio of games has changed considerably, and the current assignment would not include any games with such content.” Där ser man! Jag vill gärna tro att det beror på att jag vägrade att översätta det tidigare materialet och att de har tagit sitt förnuft till fånga när det gäller porrspelen, men inser väl att det nog inte alls är så. Oavsett tackade jag nej till kunden, eftersom jag varken har tid eller lust att göra just detta. Och det, mina vänner, är ju ett av de privilegier som man har som frilansare − att själv bestämma vad man känner för att jobba med! Men: Undrar just hur jag hade resonerat om denna förfrågan hade kommit under 2009 …? Hade jag varit lika etisk och rättrådig då? Värt att fundera över en stund i alla fall!

2 kommentarer

  1. Men jösses, vilken grej. Vad läskigt det måste ha varit. Och så får de en att känna sig som om det är man själv som är oresonlig …

    • Susanne on 2010-11-06 at 21:26
    • Svara

    Vad skönt att höra att jag inte är ensam om att råka söka jobb som vid närmare granskning inte är barntillåtna. Skulle en gång söka ett jobb som turistvärdinna. De målade upp en bild av guidande i Stockholm men vid slutet av intervjun kröp det långsamt mellan raderna fram att det var en eskortfirma. De förstod inte alls att jag tackade nej till alla pengar jag kunde tjäna. De tyckte inte ens att det hade någon betydelse att jag var gift.

Kommentera

Your email address will not be published.