En av de verkligt stora fördelarna med att frilansa är att man ju faktiskt bestämmer helt själv vilka jobb man ska ta. Är tiderna sämre är man mindre kräsen, är det goda tider kan man välja och vraka med lyxig hand … Idag återgår vi till en värld där money matters!
Vid flera tillfällen tidigare har jag nämnt min ”lågpriskund” som betalar uselt per ord. (I synnerhet nu när kronan är stark och de betalar i euro!!) När jag började jobba med dem var det lågkonjunktur, kronan var svag som sjutton och det ordpris de erbjöd var trots allt rätt hyfsat … I alla fall, som jag också har sagt tidigare behöver inte alltid ett lågt ordpris betyda dåligt betalt. Hmmm, hur hänger det då samman, tro?
Till exempel så här: Det första jobbet jag skulle göra för den här kunden var ett projekt som bestod av översättning/korrekturläsning av material från en stor svensk vitvarutillverkare. Det skulle komma in kring den första december och sedan pågå kontinuerligt året ut (eller så). Som vanligt i översättarbranschen var det ytterst osäkert om exakt NÄR filerna skulle komma (ibland kommer de inte alls), men för att garantera att vi skulle kunna köra igång DIREKT när filerna kom frågade de mig om jag kunde tänka mig ”a retainer deal”. Que? Jag fick krypa till korset och erkänna att jag inte förstod vad de menade. Det visade sig att de ville ”köpa” min garanterade tillgänglighet: Från startdatumet för denna retainer skulle de betala mig en viss summa varje dag fram till dess att filerna faktiskt kom. Som ersättning för ”förlorad arbetstid”, om man så vill. Om filerna kom på utsatt datum skulle jag inte få någonting extra alls, om de inte kom förrän slutdatumet för retainer-avtalet skulle jag få 31 gånger pengarna. Bra odds, tyckte jag och bestämde mig snabbt för att tillämpa flygprincipen, som jag skämtsamt brukar kalla den. Flygbolagen brukar ju överboka sina flyg för att kunna garantera fulla plan, jag gör ibland samma sak med min kapacitet i sådana här lägen. I värsta fall får man jobba järnet i ett par dagar, i bästa fall får man ”dubbelt betalt”. Vem kunde tro att det fanns ett gambling-element i översättarbranschen? Men business är business, antar jag?!
Den här gången hade jag satsat på rätt häst, visade det sig. Dagarna gick, men inga filer kom. Jag började tro att detta var ett skämt, men eftersom jag inte hade tagit någon direkt risk oroade jag mig inte särskilt mycket för detta. Dagen innan retainer-avtalet löpte ut hörde kunden av sig igen och beklagade förseningen och undrade om jag möjlighen kunde tänka mig att förlänga avtalet ett par veckor. ”But of course!”, svarade jag glatt. Förstås. Sista dagen fick jag ett meddelande om att det skulle komma filer dagen efter, vilket det också gjorde: korrekturläsning av 7 000 ord. Vem som gjorde resten av alla dessa ord som skulle komma in eller vad som hände med dem har jag ingen aning om, det enda jag vet var att jag fick in över en halv månadsfakturering genom att göra en korrekturläsning som tog ett par, tre timmar … Inte så illa, eller hur?!
I samband med den här korrekturläsningen fick jag ett översättningsminne som skulle användas, ett minne som jag förstås har sparat. (Aldrig, ALDRIG slänga minnen man får, man vet aldrig när de kan bli användbara!) Efter ett flertal jobb från den här kunden fick jag så en manual som skulle översättas. Eftersom det inte finns några ”träffar i minnet” för översättningen uppmanas jag att skapa ett helt nytt. Onödigt, tyckte jag, och körde igång med mitt befintliga minne. Inga träffar här heller, tyvärr! Men snart visar det sig att texten är proppfull av stycketecken. Den har klippts ut ur ett pdf-dokument, har jag fått veta. Eftersom ordföljden ofta skiljer sig betydligt mellan källspråk och målspråk visade sig dessa avklippta meningar vara ett stort problem. Jag ber kunden om lov att ersätta stycketecknen med mellanslag och får godkännande. OCH DÅ! Plötsligt har något hänt … De 7 000 ord som inte ”fanns i minnet” alls tidigare har nu magiskt materialiserats och översättningen har i ett svep förvandlats till ett helt annat jobb. Allt jag behöver göra är att använda knabbkombinationen som säger till översättningsprogrammet att ”översätta tills det stöter på något som inte redan är översatt” och vips är allt ”klart”. Lite redigering i efterhand är allt som krävs. YES!
En annan sak som kan vara en riktig kassako är det som kallas för minimipris. Alltså det minsta pris man fakturerar för ett jobb. Den här företeelsen tycks dock vara på väg ut ur branschen mer och mer och ibland ber kunderna om ”ett halvt minimipris”. (Ungefär lika motsägelsefullt som sådana där ”mini super markets” man ofta ser på turistorter kring Medelhavet …;-) Minimipriset är ju till för att täcka den administration som finns även kring översättningsjobb som bara består av 1 enda ord. Det går på nolltid att översätta, men korrespondensen ska hanteras, faktureringen ska göras etc. etc.
När jag började frilansa hade jag en kund som betalade 250 kronor i minimipris. Det låter ju inte så kaxigt, men just den här killen var väldigt omständlig och kunde vissa veckor skicka upp till fyra, fem sådana här jobb. Ofta bestod de bara av max. 15 ord och gick, som sagt, supersnabbt att göra. När månaden var slut samlade man ihop alla dessa småjobb som vid det här laget var värda upp till 5 000 kronor. För ingenting, kändes det som … Tyvärr slutade denne kund att skicka jobb efter ett par år (förmodligen gick väl stackaren i konkurs …), men det var bra så länge det varade.
Nu är ju förstås inte allt detta avsett som skryt över hur fantastiskt bra jobb jag får och hur mycket jag tjänar på att egentligen inte göra någonting. Det här är ju undantag, om än mycket trevliga sådana, i allra högsta grad! Dessutom är det ju inte lika roligt att skriva om alla pest-och-pina-jobb som man har tragglat med under åren. Alla klipp-och-klistra-projekt, korrekturläsningar av urusla översättningar, gränssnittstermer från helvetet etc. För att inte tala om de minimijobb som ska gå så fort, men som visar sig bestå av helt obegripliga termer utan varken sammanhang, mening eller mål. Det är väl bara att hålla huvudet högt och inse att man ibland får betala lite extra för alla de där guldbyxejobben som dyker upp, trots allt. Fast jag tror att jag ligger på plus så länge!
Jag avslutar inte med någon MT idag, utan med ett exempel från en av ovan nämnda dåliga översättningar som jag korrekturläste för länge sedan. Det var inför premiären av Shrek 2 och texten skulle användas till någon slags kampanj-CD med Shrek-aktiviteter som skulle delas ut på något event någonstans. Mitt exempel kommer från anvisningarna till en Shrek-mobil (dvs. en sådan man hänger upp i t.ex. fönstret, inte en telefon). Som avslutning på instruktionen stod det något i stil med: ”Use enough glue to make it really stable”. Översättaren hade tänkt till ordentligt och slagit till med (hör och häpna): ”Använd tillräckligt med lim så att det blir ett riktigt stall.”
JUST DET! Och inte ett låtsasstall. So there!
😀
