Ska hon börja gnälla nu igen? Sist var det Försäkringskassan, nu är det Skatteverket, tänker kanske någon? Men icke! Det är nämligen så att jag gillar Skatteverket ungefär lika mycket som jag ogillar Försäkringskassan. Ett bra betyg, med andra ord.
En av de kluriga sakerna med att ha en enskild firma är ju att man måste hålla koll på skattepengarna själv. I en perfekt värld har man en rättvisande preliminärskatt som dras varje månad och då kommer det inte några stora överraskningar på slutet. I min värld har man aldrig en preliminärskatt som är särskilt rättvisande, eftersom det har varit väldigt svårt för mig att fastställa någon slags genomsnittlig inkomst. Är jag inte sjukskriven eller föräldraledig så jobbar jag ändan av mig, djupa dalar och höga berg som gör det väldigt svårt att planera just det här med skatt …
Men den ska ju ändå betalas i slutänden. Skatten, alltså! Och då måste man lägga undan pengar! Var lägger man dem? Jo, antingen får man spara dem på ett bankkonto någonstans eller också får man betala in dem på sitt skattekonto. Där får de ligga tills det är dags för staten att kräva in dem. Kruxet är bara att detta, själva inkrävandet, inte sker förrän året efter att pengarna tjänas in (egentligen två år efter, faktiskt). Alltså: I maj 2010 görs deklarationen för 2009, i december 2010 år får man reda på sin slutliga skatt och i mars 2011 dras pengarna från ens skattekonto. En ganska långdragen process, med andra ord. Ett annat krux är att pengarna på skattekontot inte kan öronmärkas för ett visst ändamål. Det innebär att ”flera års pengar” blandas ihop på skattekontot, vilket kan göra det hela lite rörigt för de av oss som inte har järnkoll på redovisningen från dag till dag (eller, för all del, de av oss som anlitar ekonomihjälp som inte har järnkoll på redovisningen …).
I ett försök att bringa mer reda i redovisningen ringde jag därför upp Skatteverket för att verkligen dubbelkolla hur mycket skatt jag skulle betala för föregående år och fick en mycket trevlig kille på tråden. Redan här har vi alltså två stora skillnader jämfört med FK, nämligen ”trevlig” och ”kille”. (OBS! OBS! Här lägger jag inte några som helst genusvärderingar i övrigt, jag konstaterar bara!!).
Jag sitter med kontoutdrag, redovisningspapper, skattekontot på skärmen, årsbokslut etc. etc. och försöker att förstå vad jag själv säger. Han har förstås järnkoll. (Skillnad 3 jämfört med FK: Check!). Vi börjar diskutera siffror fram och tillbaka, men har lite svårt att hamna på samma nivå. Det verkar som om vi pratar om två helt skilda saker, liksom förbi varandra. (Hmmm, helt plötsligt en likhet med FK …). Jag känner paniken stiga i bröstet, det verkar som om saldot på mitt konto inte alls kommer upp till den nivå på skatt som diskuteras. Hur hänger detta samman? Har jag räknat så fel, haft så dålig koll? Jag får mer och mer ont i magen och hör hur jag börjar prata med allt mer stressad röst. Mina argument blir allt mer osammanhängande, jag har helt plötsligt noll koll och absolut ingen förmåga att formulera mig whatsoever! Känner att jag låter som en riktig idiot, men skattekillen håller sig lugn. Han är hyperpedagogisk, trots att han låter som om han är ungefär 13 år gammal. Han frågar vad det är jag inte förstår, om jag kan förklara med andra ord vad jag menar. Om jag kan försöka en gång till att förklara vad jag egentligen vill att han ska hjälpa mig med. Vid det här laget är jag så uppstressad att jag känner att jag snart börjar gråta, dags att avsluta samtalet alltså!! Jag harklar mig och ber att få återkomma när jag har ”dubbelkollat en del saker”. Han säger att han tycker att det låter som en god idé. Vi säger hej då och lägger på.
Helvete!! Jag lägger sakta ner huvudet i händerna. Andas djupt ett par gånger och överväger att somna en stund. Eller varför inte helt enkelt dö? Men då … Plötsligt får jag syn på någonting. Ett årtal som inte verkar stämma. Jag lyfter på huvudet och börjar läsa på papperet jag nästan kluddrat över helt i min frustration. Men … Här står det ju 2008! Inte 2009. Jag har läst i årsbokslutsmappen för 2008. Fel år! Inte så konstigt att vi inte kan komma fram till samma siffror! Jag drar en lättnadens suck och konstaterar att jag trots allt inte är en idiot. Bara aningen stressad, slarvig och ouppmärksam. Halleluja! Jag packar ihop mina saker för att gå hem, överst på morgondagens priolista skriver jag:
”Ring Ernst & Young!”
Och det gjorde jag. Den mycket noggranna redovisningstjejen som hjälper mig nu har benat ut alla röriga papper, gjort ett toppenjobb och fått en tung börda att falla från mina axlar. Och på torsdag ska jag dit för att gå igenom mina papper inför ombildningen till AB. Och om allt går som det verkar, går enskilda firman i graven den siste december och KA Translation AB ser dagens ljus den 1 januari 2001. Mer om detta framöver!!
